Jag och min bagge

Igår åkte jag till stallet vid 9-tiden för att pyssla om Fonell och sen gå hans allra första promenad. Precis innan jag nådde stallet ringde Camilla och sa att hon blivit frisk från sin magsjuka hon drabbats av dagen innan och skulle följa med mig ut på promenaden. Så trevligt!

 

När jag nådde stallet gick jag till hagen och hälsade på Messa och Clinton, och sedan kom Fonell fram till mig och hälsade, som belöning fick han en massa kliande på manken, som han tyckte var såååå skönt! Haha, sötmulen!

Gick sen in och mockade alla boxarna och när sedan Camilla kom skulle vi gå ut och hämta hästarna. Det var inga hästar nere vid höet, så vi gick längs hagkanten för att komma längre upp i hagen. Då ser vi att tråden, och en hagstolpe, ligger nere typ 20 meter. Det var minsann inga hästar kvar i den hagen! Jag blev lite orolig men Camilla behöll, som alltid, lugnet och sa: "Vi går in och tar ett glas vatten, hämtar grejer och sen löser vi det här."

Sagt och gjort, Camilla gick in och drack vatten med yngsta sonen och jag gick in i stallet och hämtade grimmor. När Camilla kom ut igen kom alla tre hästarna i full fart längs vägen, de hade ju stenkul!

 

Messa har ju bott på gården så himla länge, så det kändes ändå rätt bra att hon ledde sällskapet, de sprang och busade ett tag, sen så lugnade de sig och började beta upp på lägdan ovanför Kurt och Brunos hus. Vi hämtade lite mutor och samlade in gänget. Så egentligen blev ju det Fonells första promenad! Han blev lite stressad när Clinton sprang runt, han var nämligen fortfarande lös, bakom oss. Han reste på bakbenen ett par gånger, men det löste sig och vi gick in i stallet. Tre upplivade och glada hästar minsann!

 

Väl inne i stallet blev det pyssel, Fonell skötte sig fint fastsatt på stallgången åter igen. Hängde lite i grimman när jag lyfte hans ena framhov, men inget allvarligt. Sen var det dags för den planerade promenaden! Clinton fick följa med som lekfarbror!

 

 

Allt gick jättebra, jag är en stolt matte!

Idag fick jag anledning att bli ännu stoltare när Camilla ringde och meddelade att han skött sig jättefint vid insläppet på kvällen. Messa hade fått ett av sina ryck och vägrade komma in, men då hade Fonell kommit fram till Kurt och Kurt hade gått in med Fonell först, sen hade de två andra bara följt med honom in. Vad himla fint!

Imorse vid utsläppet hade allt också flutit på utan stress. Ibland undrar jag om han verkligen varit helt ohanterad i nästan ett helt år? 

 

Det ska bli så himla roligt att få fortsätta jobba med den här hästen!