2015-02-26
12:13:55
Sorg, longering och kattmys
I söndags var det en tung dag. När jag och min goda vän M kom till stallet för en gemensam motionsrunda med våra hästar hade hennes stora fina halvblod kolik! Vi och veterinären försökte med allt med hans liv gick tyvärr inte att rädda. Stallet har känts tomt och ledsamt efter hans snabba bortgång, och livet har känts orättvist - hur kan en så bra och klok person som M drabbas av något så hemskt?
Vila i frid, Ragge!
---------- --------- -------- ------- ----- ---- --- -- -
Men för oss andra går livet vidare och Fonells träning måste fortgå!
Han går nu på i princip fri tillgång på ett lågenergihö, men har ändå något litet kilo för mycket fett på kroppen. Jag har intensifierat hans träning. I söndags busade han på ridplanen, i måndags blev det en 45 minuters promenad (med sadeln på ryggen) och på tisdagen blev det ett longeringspass. Ponnyn är så glad och positiv till allt, om än ständigt med glimten i ögat! Ett litet bocksprång där, en hund att nosa efter där och en snödriva att äta upp!
Han går nu på i princip fri tillgång på ett lågenergihö, men har ändå något litet kilo för mycket fett på kroppen. Jag har intensifierat hans träning. I söndags busade han på ridplanen, i måndags blev det en 45 minuters promenad (med sadeln på ryggen) och på tisdagen blev det ett longeringspass. Ponnyn är så glad och positiv till allt, om än ständigt med glimten i ögat! Ett litet bocksprång där, en hund att nosa efter där och en snödriva att äta upp!
Det gäller att vara välmatchad - tänk om nån ser en?!
Igårkväll hade vi en mysig kväll i stallet bara, och det var fler som ville vara med och gosa - nya stallkatten Aniara. Hon kommer från Djurhemmet i Västerbotten och har bott i stallet senaste tiden. Hon trivs utmärkt med livet som musdräpare! Hon har alltid en stund över för gos med både människor och hästar!
Aniara tar en tupplur på Fonellens rumpa
Ikväll blir det kanske en körtur, eller en sadelvänjningspromenad igen.
På lördag ska jag iaf köra i dagsljus!
2015-02-19
19:37:00
Och tiden går!
Ja, tiden den bara går och går!
Sedan sist så har jag och Fonell flyttat till ett nytt stall. Nu står vi i en lösdrift med egen boxplats. Vi trivs rätt bra, men skulle kunna trivas bättre. Det är absolut inget fel på stallet, och folket som har gården är jättebra! Tydlig ordning och reda - sånt som jag gillar! Så jag trivs utmärkt men - just nu går hästarna två och två och Fonell trivs inte riktigt med sin hagkompis. Förhoppningsvis ska vi dock släppa ihop hela flocken inom överskådlig framtid, och då hoppas jag det blir en lite gladare ponny!
Enda kruxet som jag ser det är att det då blir fri tillgång på hö, och det höet som de har är helt galet kraftigt! Men jag hoppas att en större flock, en stadig flockledare och allmän ungponnytillväxt ska hålla hullet i schack ändå.
Enda kruxet som jag ser det är att det då blir fri tillgång på hö, och det höet som de har är helt galet kraftigt! Men jag hoppas att en större flock, en stadig flockledare och allmän ungponnytillväxt ska hålla hullet i schack ändå.
Ponnyskrotet
Vad har hänt med Fonells utbildning sedan sist då?
Vi har satsat en hel del på mängdträning i körningen. Det har blivit en del timmar bakom hästrumpan! Jag köpte ny sele och vagn i höstas och ponnyn trivs riktigt bra i sina nya prylar.
Nya vagn och sele (suuuuperbra bild också ;) )
Vi har haft besök av tandläkaren också, Fonell hade en vass kant som han bet sig lite med i kinden och så hade han en vargtand som fick dras ut!
Tandkoll
Annars har det varit dåååligt väder hela hösten och vintern. Det har varit plusgrader, stormigt, regnigt, minusgrader med snöstorm och efterföljande blida, tokhalkigt och allmänt gråtrist mer eller mindre konstant.
Första körturen med nya selen, blötsnöigt!
I väntan på de stora hästarna
Och så har jag börjat sitta in honom, först och främst utan sadel. Det har hängts och klängst och hoppats upp och ner från denna ponny hela vintern. För någon vecka sen fick jag så äntligen tag i en sadel som passar hans runda, raka, manklösa kroppsform och då var det dags! Uppsittning och första "ritten".
Lagom till det lyckades jag göra illa ryggen och imobiliserades varvid min ständiga vapendragare Rebecka kallades in. Hon är ungefär i min storlek så det passade ju utmärkt!
Sagt och gjort. Hästen skötte sig i vanlig ordning utmärkt, men konceptet att gå framåt när någon sitter på ryggen, det var inget han ville förstå. När han väl gick framåt så förstod han i alla fall de vanliga kommandona för öka och stanna. Hipp hurra!
Ponnyn från ovan under en av alla vinterns provsittningar
Rebecka och Fonell i strålande solsken, lika glada båda två!
Framöver så ska jag försöka köra, promenera och tömköra lite mer än vad jag gjort övriga vintern. Inridningen kommer tas långsamt framåt, han är ju trots allt bara blott tre år gammal lille ponnyn!
På återseende!
