Jag och min bagge

Dagarna rullar på i makligt tempo, plötsligt har det gått veckor och månader.

Fonell och jag tränar på så gott det går, men jag känner att jag vill lära mig mer så att jag kan lära honom mer. Allra helst vill jag att vi ska lära oss mer tillsammans! Komma framåt, utvecklas. 

Men det var ju det där med ekonomin, det kostar pengar allt det där man vill göra! Så skönt det skulle ha varit att kunna åka och köra i ett ridhus under de senaste månaderna när underlaget har varit extremt undermåligt och all typ av mer engagerad träning omöjliggjorts. 

 

Men nu händer det grejer.

I februari flyttar jag och Fonell till Östersund där jag fått ett nytt jobb. Jag hoppas att jag får stå i ett stall som jag haft kontakt med någon månad, hon som har det verkar genuin, bra och ordningssam. En lösdrift med några islänningar och shettisar, kan livet innehålla för många lurviga ponnyhästar? Tror inte det!

Jag hoppas kunna ta upp träningen framöver, kanske finns det någon hängiven körmänniska därhemma som vill ta sig an en självlärd kusk och hennes rödskimrande russ?

Att tävla är inte det viktigaste just nu - jag menar jag har ju inte ens Grönt kort! Men att få lära sig nya saker, öka förståelsen för körningen och allt som finns gömt där - det är viktigt för mig!