2015-09-10
16:04:00
Bad, premiering och första uppsuttna galoppen!
Jag hämtade alltså hem Fonell för snart en månad sen och det känns skänt att ha honom hemma igen. Jag menar, vad gör man med all ledig tid när man inte håller sig med häst? Jag kreverade typ i somras när han hade semester!
Även min vän Caro, som stod i Anumarksstallet med mig tidigare, har nu flyttat in med sina tre hästar i stallet i Villanäs. Hon har ju också ett russ, så en riktigt solig dag beslutade vi oss för att lasta in de två russen i finkan och åka till det lokala hästbadet!
Hästarna tyckte nog det var den roligaste dagen på länge, de plaskade, simmade och busade så det stod härliga till! Sådana gånger önskar jag verkligen att vi hade en fotograf som kunde följa med och fota, det är ju inte direkt så att man kan ta några kort när man klamrar sig fast för glatta livet i manen på sitt russ som simmar!
Fonell och jag i plurret
Adidaz tar ett sandbad efter vattenbadet
Fonellen och jag angör land
Blöta russ i finkan på väg hemåt
Söndagen den 30 augusti bar det iväg till Hippologum igen för årets premiering. Jag var ju i valet och kvalet länge för huruvida jag skulle anmäla dit eller inte, men så blev det till slut i alla fall - och nöjd för det är jag!
Ponnyn skötte sig strålande (förutom ett tjuvnyp i världens mesta hästskötares mage haha!) och belönades med hela 41 poäng (99887). Vidare fick jag också kommentaren "Välvisad och välpresenterad" - man tackarrrrrrr!
I väntan på ID-kontroll och mätning. Välputsad och ren rumpa!
Mätning pågår (128 cm ponny)
Innan visningen
Uppställda och får kritik
Mys med alla tiders hästskötare Rebecka
Igår gjorde vi också den första uppsuttna galoppen jag och Fonell - efter en kortare skrittrunda och fick han helt enkelt bara rulla över i galopp från traven. Vilken knäpp pch underbar känsla att uppleva den första galoppen med en häst som jag själv gjort det mesta av arbetet med, hela vägen från att vänja honom vid grimma till den där första galoppen! Vem vet vad som händer nu?! :)
Jag var alldeles pirrig innan - skulle han börja bocka? Skulle han orka? Hur skulle det kännas?
Efteråt - också alldeles pirrig. Helt enkelt 50 meter ren och skär lycka!
Kommentera inlägget här:
