Jag och min bagge

 

Dagarna rullar på i makligt tempo, plötsligt har det gått veckor och månader.

Fonell och jag tränar på så gott det går, men jag känner att jag vill lära mig mer så att jag kan lära honom mer. Allra helst vill jag att vi ska lära oss mer tillsammans! Komma framåt, utvecklas. 

Men det var ju det där med ekonomin, det kostar pengar allt det där man vill göra! Så skönt det skulle ha varit att kunna åka och köra i ett ridhus under de senaste månaderna när underlaget har varit extremt undermåligt och all typ av mer engagerad träning omöjliggjorts. 

 

Men nu händer det grejer.

I februari flyttar jag och Fonell till Östersund där jag fått ett nytt jobb. Jag hoppas att jag får stå i ett stall som jag haft kontakt med någon månad, hon som har det verkar genuin, bra och ordningssam. En lösdrift med några islänningar och shettisar, kan livet innehålla för många lurviga ponnyhästar? Tror inte det!

Jag hoppas kunna ta upp träningen framöver, kanske finns det någon hängiven körmänniska därhemma som vill ta sig an en självlärd kusk och hennes rödskimrande russ?

Att tävla är inte det viktigaste just nu - jag menar jag har ju inte ens Grönt kort! Men att få lära sig nya saker, öka förståelsen för körningen och allt som finns gömt där - det är viktigt för mig! 

 

 

 

Jag hämtade alltså hem Fonell för snart en månad sen och det känns skänt att ha honom hemma igen. Jag menar, vad gör man med all ledig tid när man inte håller sig med häst? Jag kreverade typ i somras när han hade semester!

 

Även min vän Caro, som stod i Anumarksstallet med mig tidigare, har nu flyttat in med sina tre hästar i stallet i Villanäs. Hon har ju också ett russ, så en riktigt solig dag beslutade vi oss för att lasta in de två russen i finkan och åka till det lokala hästbadet!

 

Hästarna tyckte nog det var den roligaste dagen på länge, de plaskade, simmade och busade så det stod härliga till! Sådana gånger önskar jag verkligen att vi hade en fotograf som kunde följa med och fota, det är ju inte direkt så att man kan ta några kort när man klamrar sig fast för glatta livet i manen på sitt russ som simmar!

 

...på något gott väntar alltid för länge!

 

På fredag hämtar jag hem Fonell igen. Då ska han trimmas ihop lite grann till premieringen den 30 augusti!

 

Jag längtar så himla mycket, det är väldigt tomt att ha sin häst på semester när man själv är mestadels arbetslös och har enormt med tid!

 

 

Mycket har hänt (eller nåja) sen sist jag uppdaterade. Senast vi lästes så hade Fonell blivit ihopsläppt med de stor hästarna - allt såg ut att gå bra men på bara drygt 1,5 vecka hade han gått upp så mycket i vikt att jag inte kunde känna revbenen alls, höet var alltför kraftigt för att han skulle kunna gå på fri tillgång på det! Snabbt fick han byta hage igen och sattes på en bantningskur så han skulle vara slimmad inför sommarbetet.

 

Under vårkanten fortsatte jag att köra, longera och sadelvänja. Ja, och rida in! Jag har ridit honom ca 10 gånger sen i vintras och allt går mycket bra!

 

Den 15 maj släpptes han ut på bete i Hössjö tillsammans med 6 andra hästar!

 

Igår var det dags för projekt hagbyte i Stall Villanäs. Efter att ha vägt för- och nackdelar åt alla möjliga håll och kanter togs beslutet att släppa ihop Fonell med de tre stora hästarna - Mill, Nemo och Pontiac. 

 

Ihopsläppet gick bra, nu hoppas vi att Fonell inte smäller i sig för mycket mat (de har bal i hagen) och att alla trivs väl tillsammans. Fungerar det inte så får vi splitta flocken igen... 
Jag håller dock alla tummar för att det går bra. Imorse när jag kom dit stod Mill och Fonell och busade med varandra i af, det var kul att se! En lycklig ponny ger en lycklig matte!

 

I söndags fick Fonellen busa lite lös på ridplanen och sen satte jag upp pch skrittade två varv runt ridplanen. Tidigare har Fonell "glömt" hur man går framåt när det är ngåon på ryggen, men i söndagskväll gjorde han det mesta helt rätt. Jag var mycket nöjd!

Hans inridning kommer bli lite så här, jag får ta det osm det kommer. En uppsittningen här, en skrittur där och så plötsligt är han inriden. Han är ju bara tre år, så det är ju verkligen ingen brådska!

 

 

Arbetsvilja finns det i alla fall så det räcker och blir över i denne kille. Imorse tog jag en körtur längs Bergsbodavägen. En lyhörd, taggad och underbar ponny fick en svettig träningsrunda! Det krävs inte så mycket för att bli svettig när man anlagt vinterpäls för arktiskt klimat och denna "vinter" envisas med att bestå av plusgrader och regn. Ponnyn var i alla fall nöjd och glad efteråt, och det var jag med!

 

Men för oss andra går livet vidare och Fonells träning måste fortgå!
Han går nu på i princip fri tillgång på ett lågenergihö, men har ändå något litet kilo för mycket fett på kroppen. Jag har intensifierat hans träning. I söndags busade han på ridplanen, i måndags blev det en 45 minuters promenad (med sadeln på ryggen) och på tisdagen blev det ett longeringspass. Ponnyn är så glad och positiv till allt, om än ständigt med glimten i ögat! Ett litet bocksprång där, en hund att nosa efter där och en snödriva att äta upp!

 

Ja, tiden den bara går och går!

Sedan sist så har jag och Fonell flyttat till ett nytt stall. Nu står vi i en lösdrift med egen boxplats. Vi trivs rätt bra, men skulle kunna trivas bättre. Det är absolut inget fel på stallet, och folket som har gården är jättebra! Tydlig ordning och reda - sånt som jag gillar! Så jag trivs utmärkt men - just nu går hästarna två och två och Fonell trivs inte riktigt med sin hagkompis. Förhoppningsvis ska vi dock släppa ihop hela flocken inom överskådlig framtid, och då hoppas jag det blir en lite gladare ponny!
Enda kruxet som jag ser det är att det då blir fri tillgång på hö, och det höet som de har är helt galet kraftigt! Men jag hoppas att en större flock, en stadig flockledare och allmän ungponnytillväxt ska hålla hullet i schack ändå.

 

 

Vad har hänt med Fonells utbildning sedan sist då? 

Vi har satsat en hel del på mängdträning i körningen. Det har blivit en del timmar bakom hästrumpan! Jag köpte ny sele och vagn i höstas och ponnyn trivs riktigt bra i sina nya prylar.

 

Vad vore världen utan hjälp från Rebecka?

När jag inte förstår hur jag ska få Fonell att putta in sina bogar, när jag är för mesig och inte trycker fram honom så att det faktiskt går att styra och få honom dit jag vill. Vad vore ponnydjuret utan hennes enorma stöd, hennes kvicka skällande (på ett positivt sätt) och aldrig sinande drivkraft?

Jag är oerhört tacksam!

 

 

Efter ett långt uppehåll är jag nu här igen och tänkte uppdatera med allt som hänt sedan sist. Vilket är en hel del, men jag ska prova hålla någon slags ordning här. Det blir inte allt som kommer med här, men en del ialla fall.

 

Sist vi hördes var Fonell precis påbörjad med tömkörning mm, jag åkte iväg på tömkörningskurs i Bjurholm för att få lite goda råd och ny kunskap. Det var en rolig helg fullproppad med nya insikter, bekantskaper och skoj.

Fonell klev in i transporten med hjälp av klickerträning när vi skulle åka, väl framme fick han en box där han kändes sig ganska tillfreds, men boxen saknade galler så man fick passa honom så han inte klättrade ut!

Det var en orolig matte som åke hem till ML för en natts god sömn innan dag 2, men hästen håll sig i boxen hela natten. Jag stoppar in lite bilder från den helgen.

 

 

Förra veckan tog jag anställning som hästfrisör och klippte både Lillpapp och Adidaz, Lillpapp var så här nöjd med sin uppdaterade frilla.

 

Igår tömkörde jag helt ensam för första gången. Ledde Fonell till ridplanen och sen tömkörde jag ca 20 minuter, det gick mestadels bra, även om han i början försökte gå ut vid grinden, trots att den var stängd. Styrningen fungerade också lite halvtaskigt om man var på väg i rikting mo grinden. I början strulade han också lite vod halterna, men när allt fungerade fint så slutade jag. 

 

Duktig fin ponnyplutt!

 

 

I onsdags packade jag in ponnyn i hästtransporten och begav mig till BJurholm, där möttes jag av Fredrik Ottosson och Jonas. Jag fick en kort privatlektion i tömkörning och sen kollade jag på när J körde fina nordsvensken Cindra i skogen. Det blev en lång dag för hästen som inte ville kliva in i transporten på vägen hem, men till slut gick det. Han var nog väldigt trött i huvudet!

 

I fredags vid strax efter tio ringde Rebecka - hästarna var lösa!

Jag fick tag i Johan som hade bilen på skolan och hämtade Rebecka på SLU, vi begav oss till stallet och precis när vi kommer fram så sticker hästarna ut på E4:an. FY FAN I HELVETE så rädd jag var under den stund de befann sig på vägen! De sprang ca 2 km norrut på vägen, tvärvände sen och klämde sig mellan alla bilarna tillbaka till infarten mot stallet och till sist lyckades vi få in dem i hagen igen. 

 

Förmodligen hade Lillpapp trängt Adidaz i hörnet vid grinden, och Adidaz flydde genom trådar och allt när han inte kunde fly. Adidaz hade sprungit mot ridplanen istället för E4:an, så det var Brille, Lillpapp, Fonell och Sica som befann sig i livsfara på vägen. Alla klarade sig dock fint, om än lite svettiga efter springturen på vägen.

 

Det får aldrig aldrig hända igen!

 

Nu har vi splittat flocken eftersom Adidaz och Lillpapp inte drar jämnt, Fonell och Lillpapp går bakom stallet och de andra i den andra hagen.

 

Ponnyn verkar ha kommit in i en tillväxtperiod, för återigen börjar rumpan vara högre än framdelen. Vilket förstås ser lite lustigt ut!

 

Igår longerade vi, det gick riktigt bra, men han var lite trött så nu får han vila någon dag innan nästa tömkörning.

 

 

Plötsligt händer det!

Jag fick hjälp av Rebecka i början av veckan, och tänk så lätt det går bara man gör rätt! (Och tur att ponnyer har en förlåtande mentalitet)

 

Jag red Lillpapp och Rebecka tömkörde Fonell, det gick faktiskt över förväntan! Med Lillpapp som draghjälp fattade han snabbt konceptet, även om han i början tyckte att det var läskigt med någon bakom ryggen och ingen ledare!

Men det gav sig och sen dess känns det som att det bara varit guld och gröna skogar.

Jag har tömkört honom "själv" med R som hjälp och igår kändes allt jättebra, så länge jag gör rätt så lyssnar han riktigt bra. Igår var han också otroligt lugn och fokuserad under hela tömkörningsturen. 

 

Det ger en otrolig energi det här med hästar!

 

På onsdag ska jag åka ner till Backfors gård och få lite assistans med körningen, det ska bli riktigt spännande. Jag är rätt nervös också! Haha!